magdisch

Anna och jag sitter på bussen hem och Anna nämner att hon åt upp hela sin chokladkalender imorse för att hon inte orkade äta någon frukost. Gubben som sitter mitt emot oss tyckte att det var väldigt kul och inflikar "hoppas det var god choklad då". "Hehe aa" svarar Anna och efter det går det inte att få stopp på gubben! Han kan inte ha fått prata av sig på flera år. På de 10 minuter jag satt på bussen pratade han oavbrutet om hela sitt livshistoria! Om att han brukar ha bråttom på morgonen, att han har en eldriven 3-hjuling från landstinget, nån tant som hade förlorat sin man och hur han hjältemodigt hade kastats sig i taxin och åkt till henne, men han hade inte råd med taxi hem så han tog med cykeln och cyklade hem det var jobbigt för han så han fick stanna och vila i varje busskur. Han tyckte det var roligt med mopeder och hade haft nån jättebra som man inte behövde hålla i styret när man körde. Sin utbildning som han inte hade berättade han också om, hans bror var snickare, orgel och dragspel tyckte han va fina instrument och han hade en kompis som spelade bättre dragspel än de på tv! (Y) Han trodde fram tills för några månader sen att stockholm låg i skåne, det enda han hade lärt sig i skolan var vad verb var för nått. Och så klagde han på något om jobb, pengar och facket, det var bättre förr tydligen. Jag och Anna fick inte en syl i vädret mer än att sticka in med ett "jaha", "mm", "oj" eller "hehe" när han andades. Anna fick säkert veta ännu mer intressanta saker när jag hade gått av.